Katarina Boberg

Vi är två filmarbetare som arbetar med målet att göra film som kan hjälpa familjer i socialt utsatta situationer. För att lyckas, arbetar vi gränsöverskridande på alla plan – mellan genrer, tekniker, stilar, språk, samarbetspartners och distributionskanaler. Vi skapar filmer med barn, unga och föräldrar vid vår sida, i deras ögonhöjd. Utan de medverkandes engagemang - ingen film. I processen handlar det om att förstå och ta till vara filmens möjligheter att växelverka mellan förnuft och känsla, mellan det allmängiltiga och det specifika, mellan humor och allvar. 

 

1. Bryta ensamhetskänslan

När normen är något helt annat än det man själv upplever kan känslan av ensamhet överskugga allt. Och i tystnadens tomrum växer skuld, skam och förvirring...  Att i det läget få höra och se någon annan sätta ord på de känslor och tankar man själv bär på - någon som också vet hur det är - det kan få avgörande betydelse. Därför är barnens, ungdomarnas och föräldrarnas egen medverkan ett bärande lager i våra filmer, sk "peer education". De bidrar med erfarenheter och reflektioner, de visar sina starka, svaga, förvirrade och kloka sidor - men alltid med bibehållen integritet och en rörelse framåt.

​

2. Våga visa både mörker och ljus

Att stå på de utsattas sida betyder också att respektera deras allvar och känsla av utsatthet. Som filmare har vi ett ansvar att aldrig svika de medverkandes behov av att få känna igen sina dilemman, motstridiga känslor och mörka tankar. Samma ansvar har vi att balansera allvaret med de medverkandes hoppfullhet och konkreta handlingsstrategier.

​

3. Från förvirring till kunskap och förståelse

Rykten, fakenews, flashback, google, bloggar. Sökmöjligheterna är oändliga - svarskvaliteten likaså... De flesta upplever stor lättnad över konkreta och evidensbaserade förklaringar på vad de upplever och varför. Därför inkluderar vi även ett kunskapslager i filmerna - ett lager som görs till en naturlig och integrerad del av filmernas övriga material med målet att skapa en djupare förståelse.

​

4. Den berättade historiens kraft

Ofta väljer vi att kombinera filmernas dokumentära lager, dvs de medverkandes egna reflektioner, och det kunskapsbaserade lagret med en fiktiv berättelse. Fiktionen som genre ger oss större frihet att också spegla det outtalade, det som kanske bäst beskrivs med starka känslor, tystnad, musik, färg, en dans, ett konstverk, en animation. Fiktionen kan också användas för att fördjupa och nyansera ett tema vilket betyder att de medverkande aldrig behöver bli privata utan får behålla sin integritet. Fiktionen ger oss också en dramaturgisk möjlighet att skapa spänning kring ”hur det ska gå".

 

5. Medskapande process  

Att släppa in målgruppen i skapandeprocessen är det enda sättet att göra filmer som talar det "språk" och komma nära den referensvärld som de medverkande själva identifierar sig med. Dessutom blir delaktigheten en lärande process för de medverkande.

 

Modell för kunskapsstöd, finansiering och distribution

​

Nordiskt samarbete

​

​